I det dagliga livet är det första vi reagerar på när vi ser en brand att använda vatten för att släcka den. I det dagliga livet, om vi hittar magnesium i brand, kan vi inte använda vatten eller någon annan brandsläckare av icke-D-typ för att släcka branden som orsakas av magnesium under några omständigheter. Vatten, koldioxid, skum och andra vätskor kommer att reagera med det brinnande magnesiumet och stärka elden snarare än att dämpa den. Och dessa fenomen är alla relaterade till egenskaperna hos magnesium i sig. Magnesium har stark reducerbarhet och kan reagera med kokande vatten för att frigöra vätgas. När den bränns kan den producera bländande vitt ljus. Magnesium kan genomgå förbränningsreaktion med CO2, därför kan magnesiumförbränning inte släckas med koldioxidbrandsläckare. Magnesium kan reagera med N2 och O2, så när det brinner i luft avger det våldsamt bländande vitt ljus, avger värme och bildar en vit fast substans.
Magnesiumförbränning innebär främst en våldsam reaktion med syre, och huvudprincipen för brandsläckning är att isolera luften. Förslag för oss att använda: 1. Klass D brandsläckare: Dess material använder vanligtvis natriumkloridbaserat pulver eller ett passiverat grafitbaserat pulver, som fungerar genom att eliminera syre för att släcka branden. 2. Täckmedel eller torr sand: Det kan användas för att täcka småskaliga bränder, och dess princip är också att släcka elden genom att eliminera syre. 3. Gjutjärnsskräp: Det kan även användas i avsaknad av andra bra brandsläckningsmaterial. Dess huvudsakliga funktion är att sänka temperaturen under magnesiumets antändningspunkt, snarare än att släcka elden.
Därför, när vi ser metall fatta eld och avge bländande vitt ljus med en stor mängd vit rök genererad, är vår första tanke därför att inte använda vatten och koldioxid för att släcka elden. Håll dig lugn och lugn, annars kommer det till slut att leda till en stor katastrof.